Of 86 companies surveyed in Russia, 71 percent said they had been subjected to at least one major economic crime in the past 12 months, according to a report released by PricewaterhouseCoopers.

Igår publicerade BBC online artikeln “Russia ‘is now a criminal state’, says Bill Browder”. Denne Bill, förmögen investerare, bannlystes 2005 från Ryssland. Enligt honom själv blev han ”punished for being a threat to corrupt politicians and bureaucrats”. Bills syn på Rysslands samtida utveckling:

When Putin first showed up and said he was going to tame the oligarchs, I was the biggest fan of that particular concept. Then I realised that what he meant by taming the oligarchs was sticking law enforcement people in their place..

Now, you have a bunch of law enforcement people who are essentially organised criminals with unlimited power to ruin lives, take property and do whatever they like and that's far worse than I have ever seen in Russia before. Russia is essentially a criminal state now.

(Tack Rich för artikeltipset!)

Om gårdagens firande rapporterade t.ex. Fredrik Wadström för SR, som beskrev att den nya högtidsdagen inte bara får goda omdömen:

Den ukrainska oppositionen tycker däremot att det är fel att under nuvarande förhållanden fira femårsjubileet. I ett uttalande inför firandet sa oppositionsledaren Viktor Janukovitj att den så kallade revolutionen bara fört med sig politisk oreda samt kraftiga försämringar för landets ekonomi och människors levnadsförhållanden.

/…/ Också den sittande presidenten uttalade sig igår kritiskt om hur Ukraina utvecklat sig under de fem år som gått. Viktor Jusjtjenko sa sig ha varit naiv som trott att alla som deltog i den orange revolutionen tänkte som han. Men han trodde också att det som inleddes på Maidantorget i Kiev för fem år sedan kommer att värderas mycket högre i framtiden.

Några korta kommentarer:

• Ryssland och Ukraina får samma betyg
• Belarus får bättre betyg än de två föregående
• Fast Uzbekistan är värre ute än alla de länderna
• Estland bedöms fortfarande som klart bättre än de två andra baltiska staterna
• Italien bedöms som mer korrupt än Polen och Ungern
• Sverige förlorar i Europa bara mot Danmark (även om det var väldigt jämnt)

Bildt beger sig själv mot Moskva, med motivet att man ”behöver en viss närvaro för att kunna ta pulsen på Rysslands utveckling”.

Jag minns mitt första besök i Ryssland, när jag var krönikör för Kristianstadsbladet. Då skrev jag i min första artikel att mjölken var dyrare än vodkan i ryska storstäder.

(Någon sådan politik förordade inte Jeltsin.)

I morse kunde man läsa på nätet (DN, BBC, Kyiv Post) att Ryssland och Ukraina enats om en kompromiss för Rysslands gasleveranser till Europa. I korthet ska avtalet reglera att Ryssland ska minska den mängd gas Ukraina måste köpa för att slippa böter (för vad som tidigare sett som ”kontraktsbrott”) och att Ryssland kommer att betala 60% högre avgifter för att transportera gas genom Ukraina.

Ryssland står idag för 25% av den gas som förbrukas i Europa. 80% av denna transporteras genom Ukraina. Det är alltså inte svårt att förstå Rysslands angelägenhet att få igenom Nordstrem, om man betänker det nya avtalet med Ukraina som nog kan sägas bara en vinstlott för Ukraina och EU, men motsatsen för Ryssland.

(Och givetvis var det Putin och inte Medvedev som skakade hand med motparten i förhandlingen.)

Och så bjuder kungen och kronprinsessan in Medvedev till slottet.

Vad ska diskuteras i Stockholm? I september sa EU-minister Malmström till DN:

Tanken är att undersöka förutsättningarna för att få till stånd ett nytt partnerskapsavtal, att ta ett första steg.

Efter det har tidningarna skrivit ytterst lite om det stundande toppmötets innehåll och snarare fastnat i diskussionen om ifall Reinfeldt givit efter för och accepterat gasledningen för att rädda toppmötet och därmed sitt ordförandeskapsanseende.

Dock fanns en längre artikel på SvD.se igår kväll, där ingressen löd:

Det har svängt snabbt i relationen mellan Ryssland och Sverige. Ett planerat EU-toppmöte i Stockholm höll på att ställas in. Nu väntar till och med bilaterala samtal. Nordstream var lösenordet.

Pressmeddelade på regeringen.se.

Dock står det fel i pressmeddelandet, som använder en terminologi som inte riktigt finns när det gäller svenska valobservatörer i SIDA-regi. Det är alltså inte ”fem valövervakare, tio valobservatörer och en statistiker” som skickas till Ukraina utan fem långtidsobservatörer, tio korttidsobservatörer och en statistiker. Detta uppmärksammade UD:s duktige OSS-analytiker Torgny Hinnemo somliga på i en mailinglista. Dessförinnan var i alla fall jag lite förvirrad över om ifall svenska SIDA börjat skicka ut just ”valövervakare”.

En korttidsobservatör är alltså på plats från några dagar före valet och följer sedan rösträkningen på plats. Den som är långtidsobservatör är ute i ungefär en månad till sex veckor och stannar kvar en tid efter valet och följer upp eventuella klagomål. Dessa klagomål kommer väl lite olika snabbt, t.ex. beroende på hur snabbt OSSE:s (första) valrapport blir färdig.  

En valövervakare däremot är just bara en övervakare, som rapporterar till en organisation eller parti eller liknande.  Många länder tar dock inte emot sådana, och bland dessa länder återfinns t.ex. Ukraina ett land. Kosovo har tidigare haft vanliga valövervakare på plats.

(Jag har förresten för mig att jag sökte det jobbet, som statistiker, för ett år sedan, men det fick jag ju såklart inte.)

På Kulturnytts webbplats kan man läsa att filmen inte alls har ”samma känsliga anknytning till dagens ledarskap som liknande projekt hade under till exempel Stalin-tiden”.

Vidare:

Pavel Lungin gör i Tsaren inga tydliga försök att dra paralleller mellan historien och dagens politiska situation i Ryssland. Men Kommersants filmkritiker Michail Trofimenkov tycker att det trots allt är goda nyheter att det görs en storfilm i Ryssland där staten inte har beställt ett budskap om maktens och kyrkans roll i samhället.

Hoppas Kino i Lund köper in filmen! Några resencioner eller kommentarer har dock ännu inte synts till i de större svenska tidningarna, men det dröjer säkert till en eventuell svensk premiär.

Söndagen den 15 november kl. 13.00-16.00: Tio år av straffrihet

Seminariet behandlar människorättsövergrepp och krigsförbrytelser i
Tjetjenien. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter Thomas
Hammarberg medverkar liksom Oksana Tjelysjeva, kolumnist i oberoende
Novaja Gazeta, Usam Bajsajev från ryska människorättsorganisa tionen
Memorial som i år tilldelats Sacharovpriset, samt Martin Uggla,
ordförande för Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Plats: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.

Tolkning: Seminariet tolkas delvis från ryska till svenska.

Seminariet är kostnadsfritt.

Arrangör: ABF Stockholm, Östgruppen för demokrati och mänskliga
rättigheter och Palmecentret.

Se mer här.