Totalt listas 194 stater och 12 så kallade territorier ("which do not have an internationally recognized status of an independent country, for instance, Abkhazia or Transdniestria”).

Under 2009 kunde enligt Freedom House 89 stater betraktas som fria, vilket inbegriper områden där 46% av jordens befolkning lever.

Länder som försämrats sedan föregående är Ryssland, Iran, Kirgizistan och Venezuela.

Belarus får samma ”betyg” som i föregående mätning. I sju av parametrarna (electoral process, civil society, independent media, national democratic governance, local democratic governance, judicial framework and independence, corruption) får landet sämsta betyg

Alla postsovjetiska stater – förutom de baltiska staterna, Ukraina, Moldova (delvis fritt) – bedöms som icke-fria länder.

1. Ukraina hamnar i topp
2. Växande statsskuldproblem bedöms som nästa fas i finanskrisen
3. Flera västeuropeiska länder anses ligga illa till. "En statsbankrutt i ett utvecklat industriland är alltså ingen omöjlighet. Inte ens inom den europeiska valutaunionen", menar DI:s analytiker Gunnar Örn.
4. Värst är det för de länder med stora skulder i utländsk valuta till utländska långivare (som Ukraina alltså).

Intressant kommentar till DI:s artikel finns här.

Nedan finns DI:s så kallade Värstingliga, som visar risken för statsbankrutt, där riskpremie avser konstaden att skydda sig mot risken att ett land ställning betalningarna på sina lån. 100 punkters riskpremie innebär en extra räntekostnad på en hel procentenhet.

Jag hittade dit genom ett inlägg på kristdemokraten Christian Carlssons blogg – Ryssland tar kontroll över u-båtarna – där han skriver att:

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) är motståndare till byggandet av den 120 mil långa rysk-tyska gasledningen genom Östersjön. /…/ Ekot Special /…/ger oss vatten på vår kvarn i vårt motstånd till gasledningen. I inslaget nämndes bland annat att gasledningen kommer att ge Ryssland kontroll över u-båtstrafiken i Östersjön. Med hjälp av sensorer i kablar så kommer Ryssland kunna registrera varje svensk u-båt som passerar gasledningen.

Jag undrade då givetvis nyfiket om någon verkligen sagt i Ekot att gasledningen faktiskt kommer ge Ryssland den här kontrollen.

Nu lite klipp från Ekot-inslaget. Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson för Socialdemokraterna, säger att:

Vad jag är rädd för är att Ryssland kommer använda gasledningen som förevändning för att öka den militära närvaron i Östersjön. Det vill inte jag. Vi har i många decennier arbetat för att Östersjön ska vara ett fredens hav, här ska vi liksom inte ha någon upprustning av militär kapacitet.

Det lät ju fint och bra, och socialdemokratiskt, men kanske något mer kritiskt än partilinjen varit mot gasledningen än så länge.

Michael Moore, utvecklingschef för Försvarsmakten, menar att återuppbyggnad av de militära posterna på Gotland inte kommer bli aktuell, men att Sverige kan komma att behöva öka sin närvaro ”för att vi har ett territorialhav att värna om”.

Ekot om den ryska närvaron:

FOI ger en annan bild. Den ryska gasledningen kommer öka den ryska marinens aktivitet i regionen

Sensorer förväntas läggas ut av ryska försvaret, som skulle kunna känna av u-båtstrafik i regionen. Fredrik Westerlund, FOI:

Man får utgå från att det bland de telekablar som läggs ner kan ligga en kabel som kan innehålla en sensor /…/ Den skulle kunna känna av en ubåt som passerar. Det är en helt vanlig kabel, den kan inte urskiljas från de andra…. Vi får utgå från att det är så, för att man har förmågan.

Alltså: 1) FOI-forskaren menar att Ryssland kan komma att lägga ut en sådan kabel som innehåller sensorer. 2) FOI-forskaren menar inte uttryckligen ”att detta kommer att ge Ryssland kontroll över u-båtstrafiken i Östersjön”.  Det är Kd-analys det. Vad det handlar om är att Ryssland ifall en sådan sensor läggs ner, kan kontrollera trafiken just i gasledningsregionen. Det här innebär ju inget för u-båtskapprustningen i övrigt. (Även om den som läst Jan Guillous bok om ryska u-båtar, Madame Terror, kanske lutar mer åt det konspiratoriska hållet ;) 3) FOI verkar utgå från att man bör se på Ryssland, militärt alltså, som att landet givetvis tar tillfället att även lägga ner sensorer, eftersom man kan.

Vidare i intervju med Fredrik Vesterlund, säger han:

Det blir ju ingen dramatisk militärstrategisk förändring, men det blir så att en svensk eller annan u-båt som vill segla i östersjön inte kommer kunna passera sträckningen över Nordstrem utan att bli registrerad.

Ingen vidare dramatik alltså. Men:

Man kan säga att detta återupprättar en rysk intressesfär i Östersjön. Detta kan upplevas som obehagligt av de baltiska staterna.

Säkert en helt korrekt analys. Skulle jag vara litauisk försvarsminister skulle jag nog inte vara enbart positiv.

Sammantaget är jag dock förvånad över den samling kritiska röster som faktiskt fanns med i Ekot, där oväntat starka resonemang kring stormaktspolitik i Östersjön fick utrymme. Inget fel i det. Politiskt korrekt verkar det annars hittills ha varit att dels se gasledningsprojektet som bra och stabiliserande för EU:s Rysslandskontakter, dels bra och stabiliserande för de forna satellitstater som anses ligga i den ryska intressesfären. Men Christian Carlsson tycker jag dock överdrev och återgav något felaktigt, i sitt blogg-inlägg.

Disputation i Lund den 22 januari, om just Pasternak, där Jessica Carlzohn försvarar sin avhandling.

Länk till kalendariet i på lu.se.

Bland alla fonder med säte i Sverige som finns med i Morningstars urval är det fyra Rysslandsfonder som sticker ut i toppen. Och bland vinnarfonderna är det East Capital Ryssland som med klar marginal tar hem spelet genom en uppgång på över 1700 procent. Det motsvarar ett årligt resultat på i snitt cirka 35 procent.

En av faktorerna bakom East Capitals utklassningsseger är fondens vältajmade startpunkt efter kraschen i Ryssland 1998

Varför sålde jag mina få och inte mycket värda Rysslandsfondandelar 2000? (Visserligen hjälpte den nätta summan till för att jag skulle ha råd att resa till Ryssland.)

"Sverige och Ryssland sluter fred på obestämd tid. Ryssarna säger att de förlåtit Sverige för pausunderhållningen "Tingeling goes Russia" under melodifestivalens final."

Kiev beskrivs som Moskvas fattiga kusin när det gäller konst.

Kort text-artikel och länk till radioinslaget finns här.

I enlighet med EU-avtal stänger nu kärnkraftverket Ignalina i Litauen. Just Ignalina är till byggnadssätt snarlikt ukrainska Tjernobyl.

Det råder viss osäkerhet kring huruvida kraftigt höjda elpriser kommer följa på nedstängningen. Fram till igår har nämligen just Ignalina stått för hela 70% av landets energibehov. Litauen har också förgäves försökt förlänga den tidsfrist som gavs landet vid EU-inträdet 2004, men utan resultat.

Redan idag på nyårsdagen höjs elpriserna för privatpersoner med 30% och för föredag med 20%. Detta samtidigt som Litauen är ett av de länder som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen.

Premiärminister Andrius Kubilius förhöll sig lugn och försöker även lugna oroliga litauer för kraftigt stigande energipriser. Till Reuters säger han:

There will be no catastrophe after the closure. We are ready to supply as much electricity as needed.

Swedbanks rapport varnar däremot lite mer:

Lithuania's increasing import dependence on natural gas after the closure of Ignalina...is clearly raising import related risks

As local energy supply will diminish and prices rise, the recovery of economic growth will be more difficult, and for some industries and enterprises this could be the final bell

Ta även en titt på foton på Ignalina på Jan Jörnmarks sida över övergivna platser (för övrigt en sida jag verkligen kan rekommendera).

Mer att läsa:

• DN: Tiden ute för Ignalina
• Kyiv Post: Lithuania shuts Soviet-era nuclear plant

Klipp från DN-artikel:

Ryssland måste satsa på att utveckla nya offensiva vapen för att balansera USA:s planer på en robotsköld i Centraleuropa, hävdar premiärminister Vladimir Putin.