Litauiska är ett märkligt språk

Nedan syns ett fotografi som jag tog i Litauen under sommarens fältarbete för min avhandling. På den här bilverkstaden i Klaipeda köptes en ny bilruta efter ett bilinbrott. 

Litauiska är ett mycket intressant språk - ibland låter det som polska i melodin, men oftare som grekiska. Just den liknelsen gjorde jag i Litauen till min tolks förtjusning. Kanske kan min association förklaras med att litauiska ord ofta slutar på "-as", som på foton här nedanför? I Litauen hade jag ibland nytta av att kunna tyska, och ibland av att kunna ryska. Men ibland var språket helt obegripligt. Jag har faktiskt aldrig lyssnat på ett språk som jag associerat med så många andra språk, och som därmed också stundtals blev rätt frustrerande.

Litauiska anses vara det moderna indoeuropeiska språket som ligger närmast det ursprungliga indoeuropeiska språket, särskilt vad gäller intonation och accent - vilket gör de jämförande språkforskarna förtjusta.

För hundra år sedan var litauiskan nästan utrotningshotad. Redan på 1880-talet hade den ryska regeringen förklarat språket utdött (även om definitionen av ett "språk" då var rätt olik dagens definition).

Det litauiska alfabetet bygger på en utökad version av det latinska alfabetet. Så här ser bokstäverna ut: 

A Ą B C Č D E Ę Ė F G H I Į Y J K L M N O P R S Š T U Ų Ū V Z Ž

Andra underligheter: 

- Litauiskan saknar artikel, både bestämd och obestämd. Någon neutralt genus finns inte. 

- Ogifta litauiska kvinnor har familjenamn/efternamn som slutar på på -aitė, -ytė, -(i)utė (och som utgår från faderns efternamn). Gifta kvinnor har däremot familjenamn som slutar på på -ienė (och som utgår från makens efternamn).

- Mansnamn slutar nästan alltid på vokal + s (Audrius, Sarunas) och flyttar man till Litauen så anpassas ens efternamn ibland efter detta mönster: "-as" läggs till i slutet av utländska namn. Man kan därmed hela Adolfas eller Robertas - och säkert också Anderssonas.

Comments

[Niklas Bönnemark]

Ja, litauiskan är verkligen ett språk som är intressant ur lingvistisk synvinkel.

Kul att anpassningen av utländska mansnamn i litauiskan görs helt konsekvent, vilket får till följd att man blir kallad Tomasas i samtal på litauiska. På det besläktade språket lettiska lägger man i stället konsekvent till ett -s, och Tomas blir Tomass, Niklas blir Niklass osv.

Slutligen kan jag tillägga att den litauiska och lettiska transkriptionen av ryska namn ligger hyfsat nära den svenska. Елена Исинбаева skrivs Jelena Isinbajeva, Яна Гурская skrivs Jana Gurskaja osv. För tj-ljud (ч) och sj-ljud (ш) används dock i lettiskan och litauiskan de särskilda bokstäverna č respektive š, och я skrivs konsekvent ja, även i slutet av namn som Marija och Julija, vilket inte är det vanliga på svenska.