Ukrainare missnöjda med Poltavajubileet
jun 29, 2009 at 10:31
De går på olika håll att läsa om det ukrainska missnöjet med senaste veckans evenemang med anledningen av att gårdagen var 300-årsdagen av slaget vid Poltava. Tanken var, från de så kallade Europavännerna, att med olika evenemang stärka banden mellan Ukraina, Ryssland och Sverige – snarare än att börja diskutera gränser, krig och ansvar. De officiella talen innehöll mestadels ord om försoning, medan en inte försumbar andel ryssvänliga ukrainare valde att se dagen och den 300 år gamla segern som ett bevis på att landet borde tillhöra Ryssland. För västorienterade ukrainare blir dagen politisk på ett annat vis, då slaget 1709 ses som slutet på ett halvsekel av kosackledd frihetskamp i Ukraina, till en början mot Polen och därefter mot den ryske tsar Peter och hans framväxande stormaktsvälde. Av många ukrainare uppfattas Karl XII som den förste av Europas monarker att stå upp emot den storryska expansionen. Jag förvånades själv i Ukraina under våren över hur mycket mer ukrainarna vet om vår kung Karl än vad svenskar själv. Och i Ryssland använder man fortfarande ibland uttrycket ”som en svensk vid Poltava”, ungefär med innebörden att vara maktlös och rådvill.
Reader Comments (1)
Why after 300 years, does a war with sweden still hold such a powerful memory within the eastern european states? It is a focal point for dissatisfaction with current (well living memory events), and holds hope that what was once, could be again? Similar to the perceived english-french rivalry over the centuries?