Om Demo.se

  For an English overview, please see my LinkedIn account instead.

Demo.se är en blogg med fokus på politik, ekonomi, kultur och språk i det område som förut låg öster om Europas så kallade järnridå. Jag som skriver, Mi Lennhag, är doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet och arbetar med en avhandling om korruption i Östeuropa. Dessutom skriver jag frilansmaterial, sänder radio, säljer foton, samt modererar debatter och evenemang. Jag undervisar på universitetet om den post-sovjetiska regionen, om svensk politik, förvaltning & grundlagsfrågor/ offentlighetsprincip/ meddelarfrihet, om EU & Östutvidgning, samt om korruption & ekonomisk brottslighet (både i Sverige och utomlands).

Jag har examina i statsvetenskap (inklusive kurser i ekonomi, statistik, retorik & historia), samt i Östeuropakunskap & ryska

Kontakta mig gör man exempelvis på mi(a)lennhag.com, 0709-509323, eller för anonymintet Skype (milennhag) eller Viber (+46-709-509323).

Jag är oftast beredd att mediekommentera i tryckt press, radio (gärna SR) eller tv - om jag känner att jag har något att bidra med. När det gäller radio ställer jag hellre upp på direktsändning, än förinspelade och redigerade intervjuer. Jag har goda tekniska möjligheter att koppla upp mig för att sända radio från egen "studio", bland annat via Skype-länk.

Jag innehar f-skattesedel, internationellt körkort, bil, dykcertifikat, jägarexamen samt utbildning i första hjälpen. 

Intervjua mig kan man göra på svenska, engelska, tyska, danska, norska (om jag kan svara på svenska eller danska), hollänska (om jag kan svara på tyska), och eventuellt ryska (beronde på hur förberedd jag kan vara). 

Jag är medlem i
  • -- Rysk mosaik  - Samlingssida för bloggar om Ryssland på nordiska språk
  • -- SKRUV - Sällskapet för kontakter med Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
  • -- Registrerad användare på Wikipedia - Själv bidrar jag med korrigeringar, uppdateringar och förtydliganden i artiklar som berör främst Östeuropa, statsvetenskap och ekonomi.
måndag
nov272017

Fyra år efter Maidan-protesterna började i Ukraina

För exakt fyra år sedan skrev jag en text i Sydsvenskan, om de protester som då nyligen startat i Ukraina, under rubriken "Ett associeringsavtal hade troligen inneburit ryska reaktioner och ekonomiska förluster på kort sikt”. 

Detta var före civila dödsoffer, polisbrutalitit, sträng kyla, men också före ett envist och alltmer välorganiserat civilsamhälle. Före flyende presidenter, nyval av både parlament och president, och allmänt inrikespolitiskt kaos. Före Putins riktigt stränga retorik gentemot Ukraina, och omvärldens sanktioner mot Ryssland. Och före det krig i östra delarna av Ukraina, som ännu pågår, och före Krim occuperades. 

Jag fick kritik för min artikel, där jag främst lufter fram att protesterna i Ukraina troligen handlar om betydlgit mer än ett uteblivet associeringsavtal med EU. Det är intressant att läsa texten fyra år senare och jämföra med verkligheten. 

(Artikeln i sin helhet:) Ett associeringsavtal hade troligen inneburit ryska reaktioner och ekonomiska förluster på kort sikt

Om Ukraina under morgondagens toppmöte i Vilnius hade signerat ett associationsavtal med EU hade ryska motaktioner varit att vänta.EU har förmodligen inte fullt ut förstått och varit villigt att kompensera för de ekonomiska förluster som Ukraina då skulle göra, skriver Mi Lennhag, statsvetare vid Lunds universitet.

Översatt till svenska betyder landsnamnet Ukraina ungefär gränsland eller gränsområde. Landets geografiska position har framträtt tydligt även politiskt den senaste tiden, då Ryssland och EU från var sitt håll har försökt knyta Ukraina närmare sig.

Medan EU lockat med ett så kallat associeringsavtal har Ryssland inbjudit till en tullunion.

Söndagens massprotester, med 50 000 deltagare i Ukrainas huvudstad Kiev, är de mest omfattande sedan den orangea revolutionen 2004.

Ukrainas regering annonserade nyligen sitt nej till EU:s omskrivna krav på ett frisläppande av den fängslade oppositionspolitikern Julia Tymosjenko. Demonstranterna visar nu sitt missnöje med att regeringen i förra veckan deklarerade sitt bordläggande av planerna på att under EU-toppmötet i Vilnius, som inleds i morgon, signera och ingå i ett frihandels- och samarbetsavtal med EU.

Under toppmötet var Ukraina det enda land som skulle signera detta associationsavtal, vilket föregåtts av många års dialog. Istället meddelade Ukrainas politiska ledning ett närmande till Ryssland, som kan innebära en tullunion med Ryssland, Vitryssland och Kazakstan.

Ukrainas inrikespolitik på hög nivå framstår för många icke-ukrainare som lätt kaotisk, med en ständig rotation och återanvändning av tidigare presidenter, premiärministrar, oppositionsledare, borgmästare och oljeförmögna affärsmän.

Jag tror att politiken ofta framstår så även för ukrainarna.

Men den ukrainska regeringspolitiken är ombytlig och svårförutsägbar även i förhållande till Ryssland och EU.

Varför väljer regeringen att frångå den mångåriga linjen med en önskan om ett närmare samarbete med EU och istället stoppa förberedelserna för att ingå associeringsavtalet?

Medan Rysslands president Vladimir Putin anklagar EU för att utöva utpressning mot Ukraina och understöda massdemonstrationerna pekar Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) på att Ukrainas premiärminister ser en risk för att de hotande drastiska minskningarna i Rysslands handel med Ukraina kan försätta Ukraina i konkurs.

Ryssland är i dagsläget både Ukrainas huvudsakliga gasleverantör och största handelspartner (om EU inte räknas som ett land).

Ukrainas premiärminister Mykola Azarov framhåller landets svåra ekonomiska situation som skäl för sitt agerande. Samtidigt antyder han att strategin att närma sig Europa inte har förändrats.

Putin och Ukrainas president Viktor Janukovytj har på kort tid träffats två gånger, och vilka informella hot och löften som framförts där vet vi inte mycket om.

Vad vi vet är att Janukovytj om ett drygt år vill bli omvald, vilket är en svår balansgång. Å enda sidan stöds han av landets förmögna och mäktiga rysktalande oligarker, som förväntar sig försiktighet gentemot EU och dess hårda handelsregler. Å andra sidan är det uppenbart att många ukrainare önskar närma sig EU, som har en helt annan politisk agenda.

Men ett associeringsavtal med EU hade troligen inneburit ryska reaktioner och ekonomiska förluster för Ukraina på kort sikt. Detta har EU nog inte fullt ut förstått och varit villigt att ”kompensera” för, exempelvis genom konkreta garantier.

Nu står Ukraina inför en kall vinter, då Rysslands makt över gasberoendet är stor. Man ska inte heller glömma Ukrainas språkliga och historiska koppling till Ryssland.

Däremot är den fängslade tidigare premiärministern Julia Tymosjenko snarare en bifigur i sammanhanget. Som premiärminister beskrevs hon ibland som en oärlig finanskvinna som tjänat smutsiga miljoner inom energisektorn vid utförsäljningarna 1991 – men samtidigt som en ledare folket kunde stödja, eftersom hon trots allt ”lyckats” i det hårda ukrainska klimatet.

Detta betyder inte att den ukrainska befolkningen tycker att hon bör fängslas på politiska grunder, eller vägras läkarvård.

Poliskår, rättsväsende och politiker ses bland många ukrainare som korrupta, och folk har därför vid flera val röstat för oppositionen.

Ukrainsk politik präglas av kortsiktighet, och av en uppgivenhet inför det politiska. Men man bör minnas att de politiska intriger på hög nivå som EU-politiker ser som viktiga för Ukraina inte alltid är de frågor som ukrainare framhåller.

Folk demonstrerar just nu inte för Julia Tymosjenko. De demonstrerar inte enbart för ett visst EU-avtal – utan även emot maktlöshet, politiska spel och bristande lyhördhet.

Mi Lennhag är statsvetare vid Lunds universitet och forskar om korruption i det postsovjetiska området.

tisdag
nov212017

Publicerat: "Effektivt men långsamt anti-korruptionsarbete i Polen"

I tidningen Svensk-Polska Bulletinen skrev jag tidigare i år artikeln "Effektivt men långsamt anti-korruptionsarbete i Polen", som nu alltså även finns i en version på nätet (i "Webb-Bulletinen"). Samma text finns här: 

Effektivt men långsamt anti-korruptionsarbete i Polen

Polen försöker förbli ett föregångsland vad gäller korruptionsnivåer inom det geografiska område som tidigare låg öster om Europas så kallade järnridå.

I början av varje år publicerar organisationen Transparency International sin världsomfattande rapport med uppskattade korruptionsnivåer i nästan alla världens länder. Länderna högst upp är de minst korrupta; här brukar de nordiska länderna placera sig. I år hamnade Polen på plats 29, att jämföra med exempelvis plats 41 år 2011, och 2008 då placeringen blev 58.

Om man ser till det geografiska område som hade sovjet-lika ekonomier fram till 1991 – d.v.s. de postsovjetiska länderna, samt länderna på Balkan och östra Centraleuropa – är det enbart Estland som har en bättre placering än Polen. Tjeckien, som länge setts som ett föregångsland, placerar sig först på plats 47. Ryssland och Ukraina återfinns så lågt som på en delad 131:e plats. Ukraina har länge varit Europas mest korrupta land.

Poäng säger mer än plats

Samtidigt ger inte alltid själva placeringen hela sanningen. Ett land kan klättra i rankingen för att andra länder blivit mer korrupta, snarare än att landet i fråga blivit mindre korrupt. Polen har inte nämnvärt förbättrat sina poäng de senaste åren. Det finns många bidragande orsaker. För det första bör man tänka på att anti-korruptions-
arbete kan ge snabbare resultat om ett land är väldigt korrupt inom flera sektorer, och flera initiativ för att motverka korruption kan initieras. Polen genomförde också flera drastiska och ofta effektiva åtgärder för ungefär ett decennium sedan. För det andra bör man minnas att tiden sedan finanskrisens början 2008 varit en ekonomisk utmaning för i princip alla världens ekonomier. För det tredje bör Polen placeras i en geografisk kontext. Korruption inom ett land påverkas av vad som sker i grannländer, särskilt för export- och importberoende länder. Faktorer som naturligtvis påverkat Polen är: 1) kriget i Ukraina samt påföljande dramatiska ekonomiska nedgång, 2) Rysslands militärt aggressiva beteende och faktiska annekteringar av andra staters territorier, 3) otryggheten i Baltikum inför både ekonomi, politik och militär utveckling i Ryssland, inom NATO, och i USA. Polen har, trots dessa händelser under det senaste decenniet, förbättrat sina korruptionsnivåer, och behöver alltså inte nödvändigtvis betraktas som fast i en avstannad trend.

Svågerpolitik

I Polen återfinns korruptionsproblem inom politiken, där flera rapporter indikerar att politiker fortfarande använder sina positioner för personlig ekonomisk nytta, eller för annan privat icke-ekonomisk vinning (svågerpolitik) genom att gynna anhöriga och vänner. Medborgare fortsätter också i flera undersökningar uppge detta som ett stort problem.

I Polen, liksom i många andra länder, är offentlig upphandling en väldigt utsatt arena för korruption. Dessa upphandlingskontrakt, inom exempelvis statliga byggprojekt, involverar stora summor pengar. Både nepotism och stora mutor förekommer i dessa svårkontrollerade ”affärer”.

På en mer vardaglig nivå fortlever också inom vissa områden en tradition av att ge och ta emot ”extra” betalningar eller ”gåvor”. Medborgare uppger att sjukvårdssystemet fortfarande inbegriper mutor och korruption, utöver ett uttalat folkligt missnöje med politisk korruption. Ett problem i flera post-sovjetiska länder, men även i länder som hade en liknande ekonomi, är den korruption som i vissa fall verkar vara en seglivad vana när allmänhet möter det offentliga. Det handlar alltså om offentlig sektor när privatpersoner och företag försöker få dokument, tillstånd, eller tjänster utförda, och där extra betalning är en fortsatt förekommande rutin. Offentliganställda har ofta låga löner, och inte sällan råder en outtalad rutin att en låg inkomst ”kompenseras” genom mindre mutor.

Polismutor minskar

Samtidigt är företagsvärlden i Polen betraktad som alltmer fri från korrupta affärer, även om tiden och kostnaden det tar att starta ett företag förra året fortfarande låg långt över genomsnittet i OECD-länderna. Polisväsendet har också genomgått flera och effektiva reformer för att minska korruptionen, exempelvis mutor till trafikpolis för att slippa betala ”riktiga” – ofta högre – böter. Dessa reformer har gjort att folk stadigt uppgivit ett ökat förtroende för att polisen försöker och lyckas bekämpa korruption. Till skillnad från flera länder i regionen anses tull- och gränskontrollen i Polen fungera utan utbredd korruption. Likaså är skattesystemet relativt välkontrollerat och välfungerande.

Ibland framstår ”chockterapi” – fast i helt annorlunda och mindre omfattande skala än i exempelvis Ryssland efter Sovjetunionens fall – som ett effektivt sätt att bekämpa korruption. Vissa djupt rotade mönster, brister på kontrollmekanismer eller krångliga byråkratiska procedurer kan behöva förändras från en dag till en annan, snarare än försök med långsamma processer. Det återstår nu att se om Polen kommer fortsätta våga satsa på vissa sådana nödvändiga drastiska förändringar.

torsdag
nov022017

Mi i norska tidningen "Dagen" om religion och ateism i Ryssland

Tidigare i år intervjuades jag av den norska tidningen Dagen i artikeln "Mer og mer marginalisert" om ateism, religion och lagar i Ryssland, samt Rysslands agerande för att stärka den rysk-ortodoxa kyrkan.

Detta är ett både intressant och viktigt ämne, men nyhterna om och från Ryssland har ju på senare tid handlat om betydligt mer storpolitiska frågor än religionsfrihet. 

Hela artikeln finns i länken ovan. Delen där jag intervjuas finns här nedan:

Mi Lennhag er journalist og Øst-Europa-forsker ved Lunds Universitet i Sverige. Hun er klar på at arven etter Sovjetunionen er et viktig aspekt med tanke på rollen religion spiller i Russland i dag, men at det er såpass lenge siden Sovjet-tiden at samfunnet nå i liten grad er preget av lovene som regjerte da.  

– Det er for eksempel relativt mange ateister i Russland i dag, og dette er ikke bare noe som sitter igjen fra Sovjet-tiden, men noe de fleste selv har valgt, sier hun.    

Hva angår spørsmålet om hvor mye utviklingen og forandringene tidlig på 90-tallet betydde for troende russere, forklarer Lennhag at det var veldig mye annet som skjedde på denne tiden, som gjerne var mer akutt for det daglige livet enn trosfrihet.  

– Det var fullstendig kaos. Det ble innført markedsøkonomi, det skjedde store forandringer i velferdssystemet, og folk skulle plutselig konkurrere med andre om jobb på et arbeidsmarked. Hadde det vært slik at man gikk fra et totalforbud mot religion, så hadde nok dette vært en stor overgang, men det var jo ikke det som skjedde i dette tilfellet. Mange troende hadde kors og andre religiøse motiver og symboler hjemme, og feiret eksempelvis russisk-ortodokse høytider, sier hun.  

Om situasjonen for kristne i dag sier Lennhag:

– Det virker som dagens kristne og andre trosminoriteter ser på det som et problem at offentlige tjenestemenn og politi, som jo skal håndheve religionsloven, har for dårlig kunnskap om hva denne innebærer.  

– Og nye lover som er blitt innført i senere år virker å være designet for å styrke Den russisk-ortodokse kirkes stilling i landet og dette på bekostning av andre trossamfunn.

måndag
sep112017

Photo of the Day: The Surprising Soviet Church

Klaipeda, Lithuania.

There is a very interesting story behind this church. If you want to google, the name of the curch is: Šv. Juozapo Darbininko bažnyčia

© Mi Lennhag (Free to share/publish, but keep the photographer's name.)
tisdag
jun272017

Mi on BBC Radio (26/6)

I was interviewed by BBC Radio () about the release of Johan Gustafsson, former Swedish hostage in Mali.

Time code here is 42:20.

tisdag
maj302017

Mi on American tv on Russian threats towards Sweden & the Baltics (25/5)

On May 25th I was interviewed by American TV (Public Broadcasting Service) in the program NewsHour. The theme was potential Russian threats towards Sweden and the Baltics, with a story from Gotland (a Baltic Sea island). I'm interviewed right after the Swedish Defense Minister.

(What you see me saying on TV is what was chosen from a 40 minutes interview. I normally say no to anything but live broadcasting, afraid of being quoted in an odd context. But Malcolm Braband (winner of the Peacock Award, amongst other things), seemed professional and serious in the pre-interview, and NewsHour is a trustworthy show. Preferring radio, and not wanting to be recognized in the supermarket, I've said no to Swedish public service TV many times (on topics as Russia, Ukraine, Eastern Europe etc.), so 9 million American viewers seemed less frightening…)

"Long-neutral Sweden beefs up military defenses to face Russia threat"

Part of the interview, in a written form:

MALCOLM BRABANT: Last week, the Swedish defense minister, Peter Hultqvist, was at the Pentagon, raising concerns with Defense Secretary James Mattis.

PETER HULTQVIST, Swedish Defense Minister: From my perspective, Russia is the main challenge. Russia challenged the European security order. This has a destabilizing impact on Northern Europe and beyond.

MALCOLM BRABANT: Four years ago, Russia simulated a nuclear attack against Sweden as part of a military exercise. Its submarines and agents have also reportedly been probing Swedish defenses.

But political scientist Mi Lennhag, a former Foreign Ministry Russia specialist, believes the Kremlin is bluffing.

MI LENNHAG, Lund University: I think that Putin and Kremlin, Russia, want a bipolar world again, where Putin is a greater man than Trump, and especially to destabilize Europe, to make sure that Europe and Sweden in this case and the Baltics actually know that Russia is strong and powerful — and it is — and that the major goal is to make people aware of it, not to really act on it.

lördag
maj132017

Photo of the Day: Polish Protests

Torun, Poland. 

© Mi Lennhag (Free to share/publish, but keep the photographer's name.)
tisdag
apr042017

Mi i P1 Ekots extrasändning om sprängdådet i S:t Petersburg (3/4)

Jag deltog igår (3/4) i Ekots långa extrasändning med anledning av sprängdådet i S:t Petersburgs tunnelbana. I 13 minuter talade jag om lite allt möjligt: Putins ledarroll och vad han kan tänkas tycka om det som pågår i landet, Rysslands omvärldsrelationer och stormaktsambitioner, rysk ekonomi och vad vanliga ryssar verkar tycka (samt lite om hur Tjetjenien-frågan följt Putin från hans tillträde som president vid millenieskiftet) .  

Tidskoden för min medverkan är 1.04.40 - 1.17.45.

Lasse Johansson på P1 roddade skickligt en lång extrasängning med extremt kort varsel.

onsdag
mar082017

Photo of the Day: March 8th, Minsk, Belarus

Minsk, Belaus. March 8th - International Women's Day:

In Eastern Europe women get flowers and presents also from friends, colleagues etc. This photo is taken after office hours at a subway entrance, with a women heading home with red roses. 

Everything in this photo feels Eastern European: the buildings, the wide stairs, the clothes, the high heels, the black coat - and the red roses on Match 8th.

Октябрьская (станция метро, Минск)

© Mi Lennhag (Free to share/publish, but keep the photographer's name.)

onsdag
feb222017

Tre år senare: Ukraina fortsatt inför samma dilemma, fortsatt mellan öst och väst

För tre år sedan skrev jag en krönika i Sydsvenskan under rubriken "Ett ukrainsk dilemma", när jag med viss frustration sett hur svart-vitt det ukrainska "valet" mellan antingen öst eller väst ibland framhölls i media. Fanns där ens något sådant val för Ukraina (eller egentligen, för ukrainarna)? Det handlade ju också om ekonomi och överlevnad, alltså ett högt pris, och inte bara "demokrati" och förhoppningar. Och att välja EU eller Ryssland var knappast varken enkelt eller möjligt. Jag klipper in första halvan av texten här, eftersom den – tyvärr – känns aktuell även nu:

"Vi har under flera månader sett otaliga dramatiska – och med tiden alltmer blodiga – nyhetsbilder från demonstrationer i centrala Kiev. Vi har emellertid inte i samma utsträckning erbjudits att ta del av andra viktiga bilder och berättelser från både Kiev och övriga Ukraina.

Efterhand har mediebilden framstått som allt mer renodlad, ett land som står inför ett val mellan Europa och Ryssland. I själva verket kanske Ukraina och ukrainarna skulle vilja ha möjligheten att välja både och. Eller slippa att behöva välja just nu. Om det är något de vill ha nu, så är det snarare en ökad valfrihet. Många ukrainare vill se en mer demokratisk politisk arena med mindre makt och pengar koncentrerade kring presidentämbetet, en mindre korrupt statsapparat samt ett domstolsväsende som faktiskt är rättskipande.

Landsnamnet Ukraina betyder ungefär gränstrakt eller gränsland, och just nu framträder allt tydligare landets position som en gränstrakt även i en större geopolitisk kontext. Om vi jämför vad det är EU och Ryssland lockar med, inser vi att alternativen inte är riktigt jämförbara. EU som union är visserligen en oerhört stor handelspartner för Ukraina, men sett som enskilt land toppar Ryssland ligan.

Det EU lockar med är långsiktiga fördelar, såsom politiska processer, ekonomiskt närmande och ökad rörlighet för medborgarna. Ryssland erbjuder konkreta krediter, subventionerade energipriser och tillträde till en redan befintlig tullunion österut.

Ryssland har just nu, på kort sikt, större ekonomiskt inflytande över Ukraina än vad EU har. Jämfört med Rysslands möjligheter att stoppa fortsatta krediter och gasleveranser till Ukraina, eller införa en omfattande handelsblockad, framstår EU:s sanktioner om reserestriktioner, vissa frysta ekonomiska tillgångar samt avbruten vapenhandel varken som så hotfulla eller konkreta. Ukrainas mäktiga oligarker som stödjer presidenten kan troligen ändå i huvudsak fortsätta sin verksamhet, och landet blir vare sig rättssäkert eller transparent. Samtidigt fortsätter den ukrainska ekonomin och valutan att ta alltmer skada av det pågående inrikespolitiska kaoset. Det kan då vara svårt att välja EU och dess långsiktiga fördelar, så som tillgång till världens största interna marknad, framtida stora europeiska investeringar eller att den ukrainska ekonomin och industrin skulle genomgå behövliga reformer.

En synpunkt som är känslig, men reell, är att president Janukovytj faktiskt valdes av det ukrainska folket 2010. Han är alltså inte en ledare som tagit makten genom en militärkupp. Emellertid skulle en genuint statsmannamässig statsman som månat om sitt land och sitt folk givet en situation likt den som rått i Ukraina i flera månader och som urartat i ett tilltagande dödligt våld ha erbjudit att avgå och utlyst nyval innan det hunnit gå så här långt. Och om Janukovytj nu är så populär som han menar, kan han ju faktiskt bli omvald vid ett demokratiskt nyval. Den prövningen ville han dock till varje pris slippa."

Hela texten finns här på Sydsvenskan.

måndag
feb202017

The 20th of February 2014: Ukraine's bloodiest day

The 20th of February 2014 (during Olympic games in Sochi/Со́чи) was Ukraine's bloodiest day during the war-like scenes (and later on war). 
I was journalist/expert in an extra, rather long, live radio broadcasting on Swedish Radio. 
It was total chaos in Kyiv. While I was on air, I saw a Ukrainian notice that the police just got weapons that normally only were used by soldiers during war. Buildings in central parts of the city were on fire. The mayor if Kyiv resigned during the day, which was a big thing in Ukraine. 
Despite some technical problems (Swedish Radio wanted me to be "online" on two lines, just for safety, which initially made me hear myself with a second delay on the cell phone next to my radio equipment), this was also a day of broadcasting live while watching live videos of more and more people getting shot in Kyiv, and I remember it was, for the first time live on radio, hard to not cry.  
Yanukovych declared 20 February a day of mourning.

I start talking 15:45 into the radio clip (but choose the second one on the page).  

söndag
jan082017

Photo of the Day: Comming back

Denmark. Heading back home, on a very foggy and peaceful winter day:

© Mi Lennhag (Free to share/publish, but keep the photographer's name.)

söndag
dec182016

Mi intervjuades av TT om Polens politiska protester och kaos (18/12) 

Jag intervjuades av TT (18/12) om Polens politiska turbulens, inskränkningar i medielagar & EU:s tilltagande och omfattande kritik av t.ex. Polens regerings förhållningssätt till konstitutionen. Texten har än så länge publicerats av Aftonbladet, Metro, GP, Sydsvenskan, UNT, HD och en rad andra tidningar.

Det är viktiga saker som pågår i Polen just nu, som omvärlden tyvärr inte bevakat tillräckligt noga och sakligt.

Krissamtal efter protester i Polen (Aftonbladet)

måndag
dec052016

Mi i Dagens Industri (6/12) om Putins patriotiska tal till nationen

Jag skriver i Dagens Industri (pappersverisonen 6/12) om hur vi bör förstå Putins årliga tal till nationen i förra veckan. Fokus i talet var förvånande nog främst rysk ekonomi, snarare än omvärldsrelationer (Syrien, Ukraina, Nato). Putin försöker ena sitt folk efter ekonomiskt tuffa år. Alltså lite av ett Per Albin Hansson som talar till ett militärt och ekonomiskt bekymrat Sverige i beredskapstid - men betydligt mer patriotiskt och med fortsatt tydliga ryska stormaktsambitioner.

Mi Lennhag: Putin skiftar till inrikesfrågor

tisdag
okt112016

Mi i SvD om svenska demokrati-brister och offentlig upphandling (11/10)

Jag recenserade i SvD Kultur (11/10) boken "Sjukt hus", som handlar om skandalerna kring bygget av Nya Karolinska sjukhuset i Solna - samt om brister i svensk förvaltning, demokrati och offentlig upphandling.

Såhär skrev SvD i sin korta sammanfattning: "Tidsplan, budget, förtroende för landstinget. Bygget av Nya Karolinska sjukhuset spräckte allt. Korruptionsforskaren Mi Lennhag har läst en faktaspäckad bok som rotar i såväl ­juridiska och ekonomiska som moraliska aspekter av skandalen."

Artikeln heter "Grävjobbet avslöjar ett demokratiskt haveri".

fredag
sep232016

Kjell Albin Abrahamsson 

Igår gick Kjell Albin Abrahamsson beklagligt bort. Han rapporterade länge om och från Östeuropa, främst Polen. Så sent som igår läste jag i en av hans böcker om Vitryssland/Belarus. 
2006 skrev Mattias Nowak och jag en artikel med viss kritik av Abrahamssons rapportering om Polen. Han skrockade roat nästa gång jag träffade honom. 

"Är Polen ärkekonservativt – eller medierna ärkeliberala?" i Svensk-polska Bulletinen (under redaktion av Gunilla Linberg).

lördag
apr232016

Photos of the Day: Kaliningrad harbour

Kaliningrad, Russia. After a long day at sea:

© Mi Lennhag

torsdag
apr142016

Mi i 'Studio Ett' om Ukrainas nya regering (14/4)

Jag deltog i 'Studio Ett' (P1, Sveriges Radio) för att tala om Ukrainas nye premiärminister och landets regeringsombildning. Maria Persson Löfgren deltog från Kyiv, och Kristian Åström från studion i Stockholm. 

Vårt inslag om Ukraina börjar 1:17:00 in i den här långa sändningen: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705642?programid=1637

tisdag
apr122016

Mi i 'Studio Ett' om Ukrainas premiärministers avgång (12/4)

Jag intervjuades av Stuidio Ett (P1, Sveriges Radio) med anledning av att Ukrainas premiärminsiter annonseradesin avgång.

Radioinslaget om Ukraina finns här (och börjar 06:06 in i sändningen): 
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705566?programid=1637

(Jag börjar tala någon minut in i rapporteringen om Ukraina. Ljudet är lite konstigt i precis i början när jag talar, men blir bättre sedan.)

måndag
apr112016

Intervjuad av TT om premiärministerns avgång i Ukraina (10/4)

Jag intervjuades av TT (Tidningarnas Telegrambyrå) den 10/4 med anledning av att Ukrainas premiärminister meddelat sin avgång.