Om Demo.se

  For an English overview, please see my LinkedIn account instead.

Demo.se är en blogg med fokus på politik, ekonomi och kultur i det område som förut låg öster om Europas så kallade järnridå. Jag som skriver, Mi Lennhag, är doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet och arbetar med en avhandling om östeuropeisk vardagskorruption. Dessutom skriver jag frilansmaterial, säljer då och då foton, sänder radio, samt modererar debatter och evenemang. Jag undervisar på universitetet om den post-sovjetiska regionen, svensk politik & förvaltning, EU, samt om korruption & ekonomisk brottslighet (både i Sverige och utomlands).

Kontakta mig gör man exempelvis på mi(a)lennhag.com eller 0709-509323. Jag är oftast beredd att mediekommentera i press, radio eller tv om jag känner att jag har något att bidra med. När det gäller radio ställer jag hellre upp på direktsändning, än förinspelade och redigerade intervjuer. Jag innehar f-skattesedel och tar betalt om jag skriver text som går i tryck.

Sök på Demo.se
Jag är medlem i
  • -- Rysk mosaik  - Samlingssida för bloggar om Ryssland på nordiska språk
  • -- SKRUV - Sällskapet för kontakter med Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
  • -- Registrerad användare på Wikipedia - Själv bidrar jag med korrigeringar, uppdateringar och förtydliganden i artiklar som berör främst Östeuropa, statsvetenskap och ekonomi.
Nyheter om Ukraina & Vitryssland

Nyheter om Ryssland

Ukraina & Ryssland 2013/2014

Ukraina & Ryssland 2014:

Jag nås på 0709-509323 efter arbetstid, både för journalister och personer på plats i Ukraina. Skypenamn: milennhag. Mail: mi@lennhag.com.

En sammanställning av mina media-uppdrag som rör den aktuella situationen i Ukraina och Ryssland finns här.

Jag är åter i Sverige efter Ukraina juli-augusti.

Twitter
Nyhetsbyråer

Jag stödjer


 

 


 

 

onsdag
aug202014

Mi i 'Studio Ett' om Ukraina: Om synen på politiker, Ryssland och konflikten i öst (19/8)

Jag deltog i 'Studio Ett' (Sveriges Radio, P1) om vardagen i Ukraina, förtroendet för presidenten, oron både i östra och västra Ukraina om de alltmer vålsamma striderna, Putin-kritiken m.m.

Och jag fick frågan: Vem skyller man konflikten i Östukriana på? Regeringen, presidenten, armén och bristande resurser? 

Nej, ukrainarna jag intervjuat i sommar skyller rätt konsekvekt på Ryssland, och på Putin.

Inslaget finns här: "Oron och kriget i Ukraina"

fredag
aug152014

Ett minne från min allra första dag i Ryssland


Ett foto (föga smickrande) från första dagen jag var i Ryssland. Jag var 18. Resan gick från Skåne, via Finland, och äntligen hade jag nått fram till rysk mark. Då hade jag längtat och drömt i många år. För att få råd att resa hade jag varit tidningsbud, jobbat i restau
rang och bar, och jag hade plockat morötter med polacker på skånska åkrar (inga andra svenskar ville ha de jobben). Vägen till Ryssland bestod bland annat av liftning, nattbuss och båt. Jag kunde tre fraser på ryska när jag anlände: "tack så mycket" (användbart), "jag kan bara lite ryska" (sjukt opraktiskt att kunna säga denna enda mening på korrekt ryska, för ingen trodde ju mig - och dessutom kunde jag inte ens 'lite' ryska!), samt "jag förstår inte vad ni säger" (också sjukt opraktiskt eftersom ingen trodde mig då heller). 

På fotot äter jag hungrigt en hel karp med händerna, tidigt på morgonen, på en förortsgata utanför Sankt Petersburg. Detta var mitt första mål mat i Ryssland. (Jag vet att det ser ut som om jag äter en fågel, men det gör jag alltså inte.) Jag gick in i en fiskaffär och förstod inget alls, så jag valde något billigt, eftersom jag äter all fisk. Affären sålde enbart fisk och jag var för hungrig för att leta efter något mer ätbart att ha till. Eller bestick. (Först senare lärde jag mig vad karp hette på ryska.)

Bagaget var minimalt, mocka-rocken var från UFF, och resväskan var svenska försvarets avlagda M59 med stålram. Det enda av värde jag hade med var min dyra kamera. Jag sov med kamera-remmen runt halsen eller ena armen varje natt (på natt-tåg, vandrarhem, tågstationer, som inneboende, på bussar), eftersom jag inte ville bli bestulen på den. Tunnelbane- och gatuljud spelades in med en diktafon från 80-talet, och jag tecknade massor. Jag gjorde i princip bara saker som var gratis. Jag hann därmed se otaliga revolutionsmuseer och säkert lika många militärhistoriska museer, eftersom dessa tydligen alltid är gratis i postsovjetiska stater. Jag kom hem med mycket teckningar av propagandabilder, och sovjetiskt manliga män som krigade eller jobbade med tunga jordbrukssysslor, eller starka och bestämda kvinnor som slet i fabriker och traktorer. 

På en tunnelbane-biljett fick man stanna i underjorden så länge man ville, så jag såg senare under den resan faktiskt alla Moskvas metrostationer under ett par dagar (ett billigt nöje för ungefär en krona om dagen). 

Damen jag bodde hos i Sankt Petersburg lärde mig min första ryska: hon radade upp matvaror och saker från hemmet och övade glosor med mig. Kvällen efter var det förhör. Men det första jag lyckades säga på ryska bortsett de där tre fraserna jag kunde när jag kom dit var: "det är kallt", för kallt var det den hösten. Det tog inte lång tid innan rimfrosten frös på insidan av fönstren. 

Putin var ännu rätt okänd, och inte alls folkets man.

Jag hade med en liten parlör jag fått av en omtänksam släkting. Men den var så omodern att meningarna inte var användbara för att kommunicera. Däremot var det ett utmärkt sätt att få karga ryssar att skratta. Jag minns ännu andra kvällen hos damen i Sankt Petersburg, när hon och hennes släkt som var på besök fick bläddra i min parlör. Oj, jösses vad de skrattade. De skrattade så de grät. Jag tror parlören var från kanske 50- eller 60-talet. Den innehör, minns jag, bland annat meningen "vill ni putsa mina polisonger?". Tack vare den där parlören lyckades jag få många blyga eller tveksamma ryssar att spricka upp i stora leenden. En utmärkt parlör, alltså.

Jag fortsatte plugga ryska glosor hela resan. Men grammatiken lät jag bli. Jag lyckades efter några månader ändå kommunicera hyfsat okej genom att bara säga alla ord i grundform i en rad efter varandra. Vill man förstå, så kan det ju gå ändå. 

Första veckorna tyckte jag dock att ryssarna var de mest ohövliga människor jag någonsin träffat. Det var hemskt. Sedan gick det över. Jag började förstå mentaliteten, och jag började våga försöka tala ryska. Och inte ens en dag som denna kan jag egentligen tänka så värst ont om vanliga ryssar. Det kan vara viktigt att få berätta, eller påminna sig själv och andra om.

(Jag tycker fortfarande karp är rätt gott, trots att den ibland kan smaka lite väl mycket sump.)

tisdag
aug122014

Augusti, i västra Ukraina

"Magical sunshine", gammal begravningsplats, västra Ukraina. Augusti 2014.
(© Mi Lennhag. Free to share, but keep this text!) 

torsdag
jul312014

Deltog i "Radiokorrespondenterna" (Sveriges Radio) från Lviv, tema ukrainsk identitet (30/7)

Igår (30/7) deltog jag – direkt här från Lviv i Ukraina! – i Maria Persson Löfgrens 41 minuter långa radio-program ”Radiokorrespondenterna” på temat ukrainsk identitet och nationalism. Flera intressanta personer talade från olika perspektiv. 

Nu kunde jag rapportera hem till Sverige med headset från hotellrummet. Annat var den år 2000 (när Putin var ny på tronen i Ryssland) och jag skulle rapportera hem till svenska tidningar från bland annat Ukraina. Då gick jag till statliga postkontor i Kiev, Odessa m.m. och satt i små boxar utan fönster och skrev telegram hem. När jag rapporterade från Ukraina år 2009 (mitt under snöstorm, och finanskris, hög arbetslöshet och utbredd förtvivlan) satt jag i stället på sunkiga internet-kaféer i källare och skickade hem text från datorer som var för långsamma för att kunna öppna annat än enbart ren text.

Detta känns som en talande bild mot bakgrund av en Majdan-rörelse som varit mycket kunnig om sociala medier, som sänt live från Kiev dygnet runt sedan förra året, som har mobil-appar för att organisera och förmedla information, och som mobil-video-filmar t.ex. polismän som ses ta emot mutor och lägger upp på gemensamma hemsidor i syfte att förändra landet. 

(Som en parentes kan jag tillägga att jag är så glad över att bo i Sverige, där man kan delta i Public Service och faktiskt få kritisera eller kommentera just Public Service-rappoteringen om vissa ämnen. En otänkbarhet i så många andra länder.)

Jag började tala ca 30 minuter in i sändningen nedan, som finns här.

tisdag
jul292014

Fortsatt tältläger och aktivitet på Majdan (Kiev, juli 2014)

En foto-hälsning från Kiev, där tältlägrena, nattvakterna, uniformerna och skotthålen ännu syns. Humorn är levande. Flaggor, plakat och klotter är kreativt. Bilden nedan manar till att "stoppa den ryska fascismen". 

(© Mi Lennhag. Free to share, but keep this text!)

fredag
jul252014

Majdan-graffiti om Krim (Kiev, juli 2014)

Graffiti från Majdan om Krim. 24 juli 2014. 

(© Mi Lennhag. Free to share, but keep this text!)

torsdag
jul242014

Jag är i Ukraina nu (juli/augusti)

Jag är i Ukraina nu, och nås på följande sätt: 

  • Mobil (svensk): 0709-509323. (Skicka helst sms, eller ring.)
  • Skype: 'milennhag'
  • Twitter: @Lennhag
  • E-mail: mi@lennhag.com

Jag är här i jobb och genomför intervjuer om korruption, ekonomi och politik. Jag kan ha tid för vissa medie-uppdrag under tiden här. Jag kan inte alltid svara i telefon, men sms:a eller maila mig.

torsdag
jul172014

Att inte vilja tala om ett nytt kallt krig

Alldeles oavsett vem som orsakat det nedskjutna planet i Östukraina idag, och oavsett om det ens var avsikten att skjuta ned ett civilt flygplan, så är situationen mycket beklaglig. Fredlig diplomati, dialog - och även sanktioner - blir svårare och svårare. Och jag tycker det är så synd och sorgligt att de länder i Östeuropa som jag i grunden uppskattar på så många sätt, har hamnat/försatt sig i det här. Det gäller alltså både Ryssland och Ukraina.

Jag önskar nästan att någon kunde vrida tillbaka klockan till när jag var 18 år och reste till Ryssland och Ukraina första gången. Då, år 2000, gick utvecklingen inom så många områden i en helt annan riktning än den gjort sedan Majdan-protesterna i Ukraina började för mindre än ett år sedan och den ukrainska ekonomin långsamt rasat samman ännu mer, men även sett över flera år i Ryssland nu, där yttrandefrihet och mänskliga rättigheter alltmer inskränkts efter hand. Det känns faktiskt sorgligt, särskilt idag, när jag vet att flera av de europeiska tidningarnas ledarsidor i morgon kommer tala om ett nytt kallt krig i Europa.

måndag
jul142014

Mi i TT om att Slovjansk "återtagits" & att vapenvilan inte förlängdes i Ukraina

Jag intervjuades av TT (5/7) om att ukrainska styrkor återtagit Slovjansk och att "separatister" flytt staden. Texten finns t ex här i GP ("Rebellkritik mot Putin efter förlust").

Jag citerades därefter även i Dagens Industri (6/7) om osäkerheten i Ukraina efter att "separatisterna" lämnat Slovjansk ("Proryska rebeller rasar mot Putin").

lördag
jul122014

Om svensk yttrandefrihet, och en kollega som in i det sista försvarade den

För exakt ett år sedan skickade jag och professor Lennart Lundquist in slutversionen av vår artikel om Snowden, svensk yttrandefrihet och visselblåsare till Svenska Dagbladets Brännpunkt-sida ("Sveket som drabbar oss alla"). Och nu finns inte Lennart mer, vilket känns djupt sorgligt. Han var en vass, obekväm, lekfull, provokativ och mycket rolig akademiker. De där sommarveckorna när vi skrev ihop för ett år sedan var så roliga. Han hade inte producerat gemensam text ihop med någon på över tio år, men han tyckte verkligen det var oväntat kreativt och roligt att få testa igen, och med någon så mycket yngre (han var född på 30-talet, jag på 80-talet). När medie-stormen som följde på vår artikel drabbade oss, hade jag precis lämnat mitt torp i Västergötland, och Lennart befann i en stuga på Gotland. Så han skickade all media på mig ("du är ung, du kan det där, och du gör det ju så bra"). 
Nu blir det mindre opera på jobbet för oss som jobbar kvällar och helg ibland, och mindre fotbollsprat i fikarummet. Jag minns Lennarts förtjusning när han som vanligt först tystnat i fotbollsdiskussionen vid tio-fikat, för att jag (dvs en icke-man) kom in i rummet, men jag i stället snappade upp ämnet och jämförde matchen som diskuterades med Brasilien-matchen vid VM 1994, och Tysklands bronsmatch 2006. "Åh, du snackar fotboll! En tjej!" Men mest var han en akademiker med integritet, och civilkurage. En pålitlig kollega, ifall man var ärlig och engagerad när man talade med honom. Nu blir hans senaste bok inte färdig, och han kommer inte gästföreläsa på min kurs i höst. Jag kommer inte igen få säga till studenterna "att nu ska ni ha en gästföreläsare som ni gärna får provocera, och som bara blir förtjust ju mer ni ifrågasätter hans forskning och tankar".

torsdag
jul032014

Mi i 'Studio Ett' (Sveriges Radio) om Ukraina efter vapenvilan (2/7)

Jag deltog i 'Studio Ett' (Sveriges Radio) den 2:a juli for att tala om läget i Ukraina just nu.

Först i inslaget sändes Sten Sjöströms utmärkta reportage från en typ av mottagningsstation för ukrainska flyktingar, där flera olika sätt att se på situationen i Östukraina fick utrymme via intervjupersoner. Därefter talar jag i ca sju minuter lite mer allmänt om problem och möjligheter i Ukraina just nu, samt försöker förmedla hur oerhört svårt det måste vara att vara president i Ukraina dessa dagar.

Inslaget finns här på Sveriges Radios hemsida.

fredag
maj302014

Om det ukrainska folket som föredöme i svensk press - då och nu

Av en slump insåg jag idag att jag citerades i en signerad DN-ledare den 29 april (jag googlade mig själv för att hitta en helt annan artikel.) 

I ledaren "EU-pengar får inte bli skådebröd" skrivs: 

"Uppemot 40 procent av svenskarna säger i en Sifoundersökning att EU måste ge ett mer kraftfullt svar på krisen i Ukraina, rapporterar Europaportalen. Till sajten säger statsvetaren Mi Lennhag att den orangefärgade revolutionen för tio år sedan förändrade vår syn på landet. Stödet är starkt för att unionen ska hjälpa Ukraina."

Detta uttalande baserade jag på en uppsats som jag skrivit, som sedan blev en working paper-rapport som Centrum för Europaforskning publicerade: "Föredömligt folk förvandlar Gränsland till Europaland - Bilden av Ukraina i svensk press januari 2004 till mars 2006"

Jag inser nu att min rapport faktiskt är aktuell, och kanske läsvärd, igen. Den är baserad på ca 2000 artiklar från sex svenska tidningar. (Jag förstår ännu idag inte riktigt hur jag orkade läsa alla de artiklarna, som i många fall handlade om samma händelser.)

Sammanfattning av min rapport:
I den här uppsatsen bedrivs en narrativ medieanalys av hur den svenska rapporteringen om Ukraina sett ut mellan januari 2004 och mars 2006 utifrån sex rikstäckande tidningar. Genom kvantitativa och kvalitativa metoder och med hjälp av ett ramverk av de teoretiska begreppen stereotyper, berättelser och diskussionen om ”den Andre” i Europa, identifieras och diskuteras ett antal huvudteman i mediebilden av Ukraina.

De dominerande huvudteman i rapporteringen är den orange revolutionen, diskussionen om Ukraina i relation till öst och väst i Europa, historiska referenser och ekonomiska möjligheter. Bilden av Ukraina är förvånansvärt homogen i de olika tidningarna. En långsamt förändrad bild av Ukraina synliggörs – med den orange revolutionen som vändpunkt – där landet går från att betraktas som ett Gränsland till ett Europaland. Den orange revolutionen ledde även till en kvantitativ ökning av rapporteringen om och referenserna till landet.

Svensk media är positivt inställd till ukrainskt EU-medlemskap, och det ukrainska folket framställs homogent som modigt, föredömligt och väststrävande. Tidningarna riktar skarp kritik mot rysk inblandning i Ukrainas politik. Generellt är kunskaperna om Ukraina relativt undermåliga och rapporteringen sensationsbetonad, men efter den orange revolutionen märks en förbättrad kvalitet och djupare analyser i rapporteringen. I samband med denna utveckling har stereotyperna delvis förändrats och blivit mer positiva, men samtidigt avtagit i omfattning. Rapporteringen utgår ofta från ett svenskt perspektiv med ämnen som antas intressera svenska läsare och som bekräftar en svensk identitet.

Rapporten finns att läsa i sin helhet här. 

onsdag
maj282014

Mi i 'Studio Ett' efter det ukrainska presidentvalet (26/5)

Jag deltog i 'Studio Ett' (Sveriges Radio, P1), dagen efter presidentvalet i Ukraina, för att summera och blicka framåt. Vem är vinnaren, Porosjenko? Vad anser OSSE om valet? Hur djup är splittringen mellan öst och väst?

Jag resonerar om den rike chokladkungens möjligheter att nå framgång och få stabilitet i Ukraina. Jag nämner både positiva och negativa aspekter av det genomförda valet, och talar kort om vad OSSE nämnde i sin rapport som publicerades eftermiddagen efter valet. 

I just den här radiosändningen vågade jag mig även på lite försynt kritik av hur media beskrivit Ukrainas splittring som djup och omfattande, samt att faktiskt tala om "separatisterna" i Östukraina och vad de strävar efter. (Jag får ju liksom hat-mail även om jag är försiktig och undviker "de farliga och känsliga ämnena" om Ukraina - dvs de ämnen som genererar flest hatiska mail - så då kan jag väl likväl säga vad jag tycker, om alla ämnen.)

Jag börjar tala 7:50 in i sändningen och till slutet. Online här på ww.sr.se.

måndag
maj262014

Mi i Helsingborgs Dagblad (24/5) om propaganda som vapen och avtagande folklig tillit i Ukraina

Dagen före den ukrainska valdagen skrev jag en analys om Ukraina i Helsingborgs Dagblad. Artikeln hade rubriken "Ett ordkrig om Ukraina", och handlar om propaganda som vapen, problemen som finns i Ukraina även om ett demokratiskt val hålls 25/5, samt den vardagliga tilliten mellan folk och grannar som tyvärr börjat avta i regionen nu.
 
Jag försöker lyfta fram några aspekter som inte fått så mycket utrymme på sistone. Mycket av debatten den senaste tiden har ju handlat om Putins eventuella ”agerande” i Donbas-regionen, att EU-valet blivit en referens vad gäller Ukraina-valet och Ukrainas framtid (i inrikespolitisk debatt i Sverige i alla fall), eller att debatten lyfts till försvarsfrågor generellt samt NATO:s och Rysslands truppförflyttningar mer specifikt. Detta är givetvis viktiga perspektiv! Jag skulle i media dock gärna se ännu mer av andra perspektiv - inifrån landet, hur situationen ter sig för vanligt folk, samt hur omfattande problem Ukraina generellt har just nu, bortom enbart ”separatist-protesterna” (som givetvis också är allvarliga och värda mycket nyhetsfokus).
Förutom valet igår söndag är det just nu ganska exakt 6 månader sedan Euromajdan-protesterna började.
 
lördag
maj242014

Mi i 'P1 Morgon' (Sveriges Radio) om Ukrainas kommande presidentval (23/5)

Jag deltog i P1 Morgon fredagen den 23/5, för att diskutera att Ukraina väljer ny president nu på söndag.

Jag försöker svara på vem Petro Porosjenko - "chokladkungen", som förväntas bli Ukrainas nästa president -verkligen är. Om det är något han är så är det nämligen ombytlig, men en bakgrund i flera regeringar och olika partier. Jag nämner folklig bristande tillit för politiker, och att det krävs pengar för att kunna kandidera i ett val i Ukraina idag. Jag säger att jag tror att många nog kommer vara pragmatiska i valet på söndag, dvs eventuellt väljer att rösta på Porosjenko - trots att han inte riktigt är en kandidat de vill ha, eller litar på helt - för att få valet överstökat och för att kunna gå vidare med andra akuta frågor (såsom den katastrofalt dåliga ekonomin) i Ukraina. Det och lite annat finns i inslaget här på Sveriges Radio.

fredag
maj092014

Mi i 'Fokus' om förutsättningarna inför presidentvalet i Ukraina (9/5)

Jag intervjuades av magasinet Fokus (9/5) om problemen kring Ukrainas kommande presidentval den 25 maj. Jag talade t.ex. om svårigheterna att lyckas genomföra ett val som får långsiktig legitimitet både inom Ukraina och i relation till andra länder. Dessutom lyfter jag vad jag anser är en viktig aspekt av den pågående krisen/konflikten: att människor som länge levt nära varandra och i relativt samförstånd plötsligt påverkas i det dagliga livet av polarisering, propaganda, begränsad nyhetsrapportering samt censur (främst i rysk stats-tv).

Klicka på bilden här nedan för fullformat av artikeln!

fredag
apr252014

Rysk TV om tillfångatagen svensk major i Östukraina

Rysk TV visar nu upp bevis kring den tillfångatagna "spionen" i Östukraina idag, samt material från den svenske majoren som hålls fången:

Ополченцы на Украине задержали офицеров разведки стран НАТО

fredag
apr252014

Mi på Europaportalen om ny Sifo-mätning om svenskars syn på Ukraina (25/4)

Jag kommenterade idag en dagsfärsk Sifo-mätning - gjord på uppdrag av Europaportalen - som bl.a. visar att svenskarna önskar att EU agerar mer för Ukraina via EU. Hela artikeln (och mer statistik) finns här: "Sifo: Svenskar vill att EU gör mer för Ukraina"

måndag
apr212014

Mi i 'P1 Morgon' (Sveriges Radio) om Ukrainas presidentval (16/4)

Jag deltog i 'P1 Morgon' i Sveriges Radio (16/4) om Östukraina och förutsättningarna för att hålla det planerade presidentvalet i maj. 

Några övriga kommentarer om situationen i Ukraina:

  • Det finns inte majoritet i någon ukrainsk stad (som inte ligger på Krim) för att ansluta till Ryssland, d.v.s. inte ens en folkomröstning skulle leda till anslutning till Ryssland (ifall man ser till befolkningens önskningar).
  • Så länge man inte kan bevisa att pro-ryssar/bråkstakar i Östukraina verkligen är betalda/utsända direkt från ryska ledningen/Kreml blir det svårt att anklaga Putin för vad ukrainare och ryssar gör på "eget initiativ", om än med Putins indirekta stöd.
  • Jag tror visserligen att Ryssland åtminstone "hjälper" pro-ryssarna, men på ett sätt som gör det näst intill omöjligt att koppla till Putin. Före påsk såg jag dock emblem från ryska segerdagens Moskvaparad på pro-ryssar som filmades samma morgon (15/4). Det har under påsken framkommit många bra analyser av tänkbara och faktiskt kopplingar till Ryssland bland de så kallade "pro-ryssarna".
  • Ukrainskt presidentval kan nog genomföras 9 maj och därefter godkännas av t.ex. EU, USA och OSSE, men Ryssland lär inte erkänna den nye presidenten och därmed får Ukraina svårt att kommunicera med sin största handelspartner. Dessutom röstar inte Krimborna, trots att Kiev inte erkänt den ryska annekteringen, vilket skapar brist på legitimitet inom Ukraina efter valet.
  • Rysk ekonomi är riktigt illa ute nu (inte bara Ukrainas), så dessa konflikter står Ryssland dyrt just nu.
  • Putin är intelligent, strategisk och gör få dumma saker. Han kommer inte starta ett kärnvapenkrig. Han försöker destabilisera Ukraina och skulle säkert gärna återta "ledarrollen" i det post-sovjetiska området. Maktgalen kan han kanske kallas, men inte galen vad gäller strategi och politiskt stormaktspel.
  • Putin har redan fått mycket starkt stöd inrikes för sitt agerade i Ukraina. Han ”behöver” inte ett nytt Tjetjenien för det. Med censurerad rysk statstelevision, ett stort land, hög arbetslöshet och en tradition av patriotism är det lätt att vända den ryska "opinionen". Och det "behövde" Putin, givet att han nu sin innevarande (tredje) presidentperiod inte varit lika populär inrikes som han varit tidigare.
  • Det såg tidigare på sätt och vis ut som om Putin skulle kunna gapa efter mycket, men vända hem trupperna med enbart Krim som byte. Då skulle EU och Nato inte våga göra något konkret. Och Putin gick segrande ur leken, medan EU som fredsprojekt såg pinsamt svagt ut. Så vad som sker nu är högt spel från rysk sida, tycker jag. 

söndag
apr132014

Några bekräftade uppdateringar/faktauppgifter om Ukraina

Några bekräftade uppdateringar/faktauppgifter om Ukraina/Ryssland (eftersom jag får många frågor):

[Uppdaterad 13 april 18:37] (d.v.s samma sak som jag gjorde, här i februari och här i januari)

  • Militär sattes under söndagen in i större omfattning i östra delarna av Ukraina.
  • President Turtjynov menar att det Ryssland nu ägnar sig åt är ”ett krig mot Ukraina”.
  • President Turtjynov har undertecknat ett dekret som ger amnesti för de proryska separatister som inte öppnar eld mot polisen.
  • Våldet och söndagens dödsoffer hotar fyrpartssamtalen som planerats hållas i Genève på torsdag mellan Ukraina, Ryssland, USA och EU. Ryssland har hotat med att ställa in Genève-samtalen om regeringen i Kiev använder våld mot ”invånare i sydöst som drivits till desperation”.
  • Söndag morgon varnade inrikesminister Avakov via sitt Facebook-konto för att Ukrainas regering sätter hårt mot hårt mot ”terroristerna”.
  • I flera öst-ukrainska städer befarar människor fullskaligt krig. Rapporter om att människor bunkrat mat har förekommit även tidigare, men situationen har intensifierats nu, och mataffärerna blir allt tommare.
  • Omvärlden börjar (äntligen) på allvar tala om vilka separatisterna i Östukraina egentligen är. Media vågar diskutera om eventuella kopplingar till Ryssland och Kreml.
  • Ukrainas regering anklagar separatisterna för att använda mänskliga sköldar. Civila dödsoffer rapporteras via t.ex. nyhetsbyrån Interfax.